Förslag till nytt statsbidragssystem för folkhögskolor

den

Input angående Folkbildningsrådets förslag till nytt statsbidragssystem för folkhögskolor

Sammanfattning

  • Stadsbidragsfördelningssystemen är en viktig förutsättning för folkhögskolorna. Generellt är det viktigt att utformningen och styrningen av folkbildningen visar tillit till folkhögskolans förmåga att skapa god folkbildning utan detaljstyrning.
  • Ta bort den föreslagna 18-årsgränsen.
  • Stryk skrivningarna om att förändringar av styrande organisation ska godkännas av Folkbildningsrådet.
  • Stadsbidragets nivå för deltagarveckor bör vara detsamma för korta kurser som för övriga deltagarveckor.
  • Stryk skrivningarna om krav på anställda lärare. Stärk iställetförutsättningarna för att ideella utbildare eller volontärer som kursledare kan bidra till kurserna och folkbildningens särart.
  • Underlätta samverkan mellan folkhögskolor och dess huvudmän samt för civilsamhället generellt.

Med denna input från det civila samhällets organisationers samlade paraplyorganisation vill Civos bidra till långsiktigt hållbara och generellt bättre förutsättningar för det civila samhällets organisationer att verka enligt sin valda modell för organisering och enligt sina medlemmars syften, självständigt utan onödig styrning från staten, myndigheter eller organisationer med vissa förvaltningsuppdrag.

Folkbildningen bör vara fri och frivillig

Forskaren Tobias Harding lyfter i kapitlet Folkbildningsfältets grindvakter: en studie i organisatorisk isomorfi hur nya initiativ och praktiker riskerar att begränsas inom folkbildningen.1 Civos menar att det är viktigt att folkhögskolan som skolform får fortsätta vara fri och frivillig, i den betydelsen att det också innebär att olika anordnare av kurser får ha olika profiler och form för hur de organiserar skolornas verksamhet. På samma sätt som det civila samhället speglar en stor bredd av organisationer, med olika syften, bör också folkbildningen rymma en stor bredd av folkhögskolor med olika huvudmän. Detta förklarar vikten av att visa tillit till folkhögskolans förmåga att skapa god folkbildning utan detaljstyrning.

Det är först när folkhögskolorna självständigt kan svara mot sina deltagares eller omvärldens behov de kan nå statens syften med folkbildningen jämte huvudmännens syften så som de är formulerade i dess stadgar. Detta kräver ett stort mått av flexibilitet och frihet. Det handlar om såväl fysiska skillnader, som i skolor både med och utan internat, som helt eller delvis bedriver utbildning på distans. Det handlar om ideologiska skillnader, som i skolor som väljer att stärka sin profil med ideella lärare, volontärer och frivilliga kursledare samtidigt som andra i ökad grad drivs företagslikt med anställd personal. Det handlar vidare om målgrupper, spridning i landet, kompletterande verksamheter bara för att nämna några. Poängen är att folkbildningen måste vara tillåtande för alla dessa ytterligheter, bara då främjas en pluralistisk folkbildning som svarar till hela samhällets och deltagarnas behov.

Vi är därför oroliga över att förslaget till nytt statsbidragssystem för folkhögskolor går mot ökad centralisering och styrning. Vi noterar också efter samtal med vissa rörelsefolkhögskolor en rädsla att framföra denna oro eller kritik mot förslaget av rädsla att det kommer drabba skolan negativt. Detta är ett fenomen som ses också inom andra fält inom det civila samhället. I den pågående studien ”Mellan röst och service: ideella organisationers roll i ett föränderligt välfärdssamhälle” är slutsatsen att vart femte organisation som arbetar med funktionsvariationer samt varannan kvinnofridsorganisation svarar att de undvikit att föra fram kritiska perspektiv till sin kommun av rädsla för att förlora kommunala bidrag.2 Därför är det viktigt att alla åsikter i en förändringsprocess får komma fram och att processen i stort präglas av transparens och öppenhet.

Vem får delta i folkbildningen?

I förslaget till nytt statsbidragssystem står att ”Folkhögskolan ska säkerställa att deltagarna fyllt 18 år senast under det kalenderår kursen börjar”. Detta förslag står i kontrast mot folkrörelsernas tradition att inkludera unga och unga vuxna i sin organisering, och genom det i organisationernas föreningsfostran av unga. Civos menar att detta är en grundläggande princip och rättighet, direkt hänförlig 2 kap. 2 § regeringsformen (RF), dvs. vår grundlag, att alla ska få tillgång till en organisationsfrihet, som i rätten att bilda och tillhöra organisationer utan statsmaktens eller andra aktörers ingrepp. Möjligheten att som förtroendevald eller ideellt aktiv ta del av rörelsefolkhögskolornas och andra folkbildningsaktörers korta- eller profilkurser har under lång tid varit en betydelsefull folkbildningsverksamhet. Detta är något Civos menar snarare bör uppmuntras, inte begränsas genom att denna verksamhet inte framöver ska kunna finansieras med statsbidrag.

Denna invändning kan därtill ytterligare relateras till tidigare kritik Folkbildningsrådet fått för att inte i tillräckligt stor utsträckning ta hänsyn till och inkludera unga i folkbildningen. I utredningen Vem får vara med? (SOU 2004:51) menar utredaren att Folkbildningsrådet ”missar att ta del av åsikterna från dem som inte redan är etablerade i folkbildningsvärlden, det vill säga en stor grupp av de unga som sannolikt är bärare av folkbildningsidealen i framtiden”.3

Det är också vidare viktigt att unga inte exkluderas från folkbildningen då flera av rörelsefolkhögskolorna helt eller delvis har en ungdomsorganisation som huvudman. Civos ser redan idag med stor oro på hur förutsättningarna för ungas fria organisering på flera sätt är hotad, där den genomsnittliga ungdomsorganisationen under den senaste tioårsperioden förlorat en femtedel av sitt totala statsstöd.4 Att ytterligare begränsa förutsättningarna för ungas egna och självständiga organisering drabbar inte enbart framtidens folkbildning utan också möjligheterna att nå regeringens övergripande mål i ungdomspolitiken: Alla ungdomar ska ha goda levnadsvillkor, makt att forma sina liv och inflytande över samhällsutvecklingen.5

För att folkbildningen på längre sikt ska fortsätta vara relevant och också lyckas svara mot regeringens mål för folkbildningen avseende demokratisk delaktighet är det kanske helt avgörande att unga även i framtiden kan utvecklas i en lärmiljö som präglas av en folkrörelseanknytning som skapar framtidens bärare av det folkbildningsideal som på ett så tydligt sätt bidragit till det samhällskontrakt vi idag ofta tar för självklart. Folkhögskolornas korta kurser och profilkurser har därför en unik möjlighet att även i framtiden fylla behov som andra skolformer eller typer av organisering inte klarar av att fylla i ungas föreningsfostran och bildning. Mot bakgrund av att landets ungdomsorganisationer samlat organiserar över 700 000 medlemmar, jämte idrottsrörelsens barn- och ungdomsverksamhet med cirka 800 000 medlemmar, handlar det om ett stort antal möjliga deltagare som bör vara en självklar målgrupp för folkbildningen också inom landets folkhögskolor.

Civilsamhällets organisering

Det civila samhällets organisationer har en särart som är viktig att värna och stärka, på samma sätt som folkbildningen traditionellt sägs bära en särskild särart som fri och frivillig. Samtidigt syns en stark tendens inom flera nivåer av samhällskontraktet där denna särart hotas i takt med ökad centralisering, tydligare styrning av det civila samhällets organisationer och krav på mätmetoder och uppföljning som är hämtade från näringslivet. Dessa tendenser påverkar starkt föreningslivets möjligheter att göra ett bra jobb – bra som i att svara till sina medlemmars syften och mål. Dessa regleras i organisationernas stadgar, och speglar den tillit det civila samhället haft från staten och samhället.

Vi tolkar därmed också förslaget, ”Förändring av (…) styrande organisation (…) ska godkännas av Folkbildningsrådet” som en olycklig skrivning som riskerar att tolkas som att Folkbildningsrådet tar sig rätten att ställa sig över medlemsdemokratin och huvudmännens stadgar, med förklaringen i noten ”Med styrande organisation menas den organisation som har avgörande inflytande över styrelsens tillsättning”. Det är allvarligt när staten och myndigheter påverkar organisationernas styrning, och blir därför även allvarligt när en ideell organisation med förvaltningsuppdrag i den roll Folkbildningsrådet har till landets folkhögskolor ställer dessa krav. Organisationernas självständighet är avgörande för att utveckla ett demokratiskt samhälle där folkrörelserna även fortsättningsvis kan behålla sin viktiga röstbärarroll och där det civila samhällets särart får vara styrande.

Civos skulle vidare önska se att Folkbildningsrådet skapar incitament till ytterligare starkare relationer och band mellan rörelseanknutna folkhögskolor och dess huvudmän. Kopplingen mellan folkrörelser och folkhögskolor är viktig och har stor del i ett starkt samhällsbygge.

Förslaget i nuvarande form motverkar en sådan utveckling, särskilt förslaget att ”Bidraget till korta kurser är 90 procent av ersättningsnivån per deltagarvecka för långa kurser.”. Särskilt folkhögskolor med nära huvudmannaanknuten verksamhet anordnar korta kurser, då detta fyller ett stort behov för att nå ut med folkbildningen till deltagare som får del av folkbildningen som del av ett ideellt uppdrag eller i anslutning till ett förtroendeuppdrag. För många av dessa deltagare är långa kurser eller allmän kurs inte en möjlig kursform då de ofta har ett annat förvärvsarbete eller studier – därför passar de korta kurserna för att sänka trösklarna till folkbildningen. Förslaget riskerar därför att särskilt missgynna folkhögskolor som har en tydlig strategi att förse sina huvudmän med korta kurser som är anpassade till de behov som deltagarna har. Vi är generellt oroliga därtill till ytterligare ett stort antal ökade detaljkrav särskilt för korta kurser och profilkurser som kan försvåra för de rörelseanknutna folkhögskolorna. Att med statsbidraget som verktyg på detta sätt styra skolorna från sina huvudmän mot en ökande andel allmän kurs tror vi vore en stor missgärning mot folkbildningen som helhet.

Ett annat sådant exempel är förslagen att ”Merparten av undervisningen i allmän kurs och profilkurser ska utföras av lärare som är anställda vid folkhögskolan.”, ”Varje allmän kurs och profilkurs ska ha minst en huvudansvarig lärare som är anställd vid anordnande folkhögskola” samt ”Kursdag kan endast rapporteras då ansvarig lärare är i tjänst” där denna styrning förstärks.

Folkbildningen bär en tradition av att organiseras av frivilliga, och har tillkommit genom att människor genom sitt engagemang delat med sig av kunskap till andra och i den processen nått en bildning tillsammans. Vi tror inte att det är anställningsformen som garanterar hög kvalitet i verksamheten, utan skolans pedagogik, lärarnas möjligheter till fortbildning, lärmiljöerna och det engagemang som skapas i relationen till deltagarna. Att ställa krav på att en huvudansvarig lärare måste vara anställd vid anordnande folkhögskola minskar därtill möjligheterna till samordning och samarbete mellan skolor. En modern folkbildning borde snarare stimulera att skolor delar resurser, kompetensutvecklar lärarteam genom att anordna korta eller andra kurser i samverkan med varandra. Det möter de krav som ställs från det omgivande samhället i en globaliserande och digital omvärld. Folkbildningen bör liksom samhället i stort präglas av en pluralism, där olika former av skolor och organisering bör få förekomma. Därför bör det även i framtiden vara möjligt också för en ideellt aktiv att vara huvudansvarig, liksom att ideella kan stå också för en merpart av utbildningen inom såväl allmän kurs som profilkurser.

Civos samlade bedömning

Sammantaget vill Civos bidra med input i frågan om förändrade villkor i statsbidragssystemet för folkhögskolor mot bakgrunden att vi ser stor potential i folkbildningens utveckling, men generellt tror på en modell där man visar stor tillit till folkhögskolornas förmåga att skapa bra folkbildning utan detaljstyrning. Vi tror att det också fortsättningsvis är viktigt att exempelvis en 16-årig förtroendevald kan få fortsätta växa genom folkhögskolornas korta kurser eller profilkurser i generationsöverskridande möten med andra som redan är bärare av ett folkbildningsideal. Och vi tror på att skapa långsiktigt hållbara förutsättningar som underlättar samverkan mellan folkhögskolor och dess huvudmän liksom för civilsamhället generellt.

  1. Harding, Tobias i Wijkström, Filip (2013). ”Folkbildningsfältets grindvakter: en studie i organisatorisk isomorfi”, i ”Civilsamhället i samhällskontraktet: en antologi om vad som står på spel”, sid 153-173. Stockholm: European Civil Society Press.
  2. Ersta Sköndals högskola, Mellan röst och service: ideella organisationers roll i ett föränderligt välfärdssamhälle (pågående)
  3. SOU 2004:30 ”Vem får vara med? – En belysning av folkbildningens relation till icke-deltagarna.” Slutbetänkande, Utredningen om deltagande i folkbildningen.
  4. LSU – Sveriges ungdomsorganisationer, http://lsu.se/dubblastodet/
  5. Regeringen, Prop. 2013/14:191 Med fokus på unga

Relaterade poster