Minnesanteckningar Civos förmöte – PGF 31 maj 2017

Minnesanteckningar från förmöte inför Partsgemensamt forum 131 maj 2017

Deltagande organisationer

Martin Björgell          Civos (Scouterna)
Jan Olof Forsén          Funktionsrätt Sverige
Lena Haraké              KSAN
Anna Edlund             Civos (ax)
Hans Paulson             Civos (Riksteatern)
Conni Sandå              Ideell kulturallians
Naome Ruzindana     Find Hope
Ann-Katrin Persson  Civos (Sensus)

Inledning till temat

Temat för dagens möte är civilsamhället och samhällsplaneringen, och är en fördjupning på det möte som ägde rum inom PGF den 16 september 2016. Introduktion till dagens möte återfinns i förberedelsematerialet från den partsgemensamt sammansatta arbetsgruppen.

Frågeställningen kretsar kring det som ska mynna ut i konkreta medskick kring:

  1. Vad kan regeringen göra?
  2. Vad kan civilsamhället göra?
  3. Vad kan parterna göra tillsammans?

Fördjupningen tar sin utgångspunkt i ett bredare perspektiv till fysisk samhällsplanering, som också tar hänsyn till sociala, miljömässiga och ekonomiska faktorer i samhällsutvecklingen.

De tre övergripande frågorna (ovan) fördjupas inom fyra underfrågor:

  • Hur säkerställer vi gemensamma arenor för parterna att mötas och utbyta erfarenheter, föra dialog och samråd.
  • Hur kan civilsamhällets organisationer respektive regeringen verka för en kompetenshöjning kring dessa frågor?
  • Hur kan regelverk och rekommendationerna kring mötesplatser och samlingslokaler utvecklas så att de blir en given del av samhällsplaneringen?
  • Vad kan göras för att civilsamhället ska kunna vara delaktig i samhällsplanering i hela landet, vad gäller service, social och ekonomisk hållbarhet?

 

A) Hur säkerställer vi gemensamma arenor för parterna att mötas och utbyta erfarenheter, föra dialog och samråd.

Arenor för dialog

Förmötet diskuterar och upplever att medborgardialog har blivit vanligare, men upplevelsen är att civilsamhället aldrig får frågan eller inkluderas på ett strukturerat och återkommande sätt. Kommuner har blivit bättre på att ställa frågan till enskilda medborgare, men glömmer bort föreningslivet. Företagen får större genomslag som markägare, byggbolag och genom företagarföreningar. Här finns också idag större förståelse för att det behövs blandad bebyggelse med både bostäder och kontor för att skapa en levande stad dygnet runt. Det innebär också att det kan finnas affärslokaler, matbutiker etc. Men i detta arbete saknas ändå ofta kultur, möteslokaler, ytor för spontan eller organiserad idrott och sådana faktorer som skapar ett socialt kitt, förutsättningar för trygghet, att fler kan vistas och röra sig fritt i rummet eller delta på lika villkor.

Ansvaret för arenor och mötesplatser menar deltagarna är i större grad kommunernas, då maktperspektivet anger att de både har den formella beslutsmakten men också större resurser. Det offentliga behöver därför ha ansvaret att inkludera civilsamhället som uttalad part i samråd, dialog och beslutsprocesser inför nybyggnation, förändringar av stadsmiljön eller kommunala utvecklingsprojekt.

Detta kan regeringen göra:

  • Rekommendera olika beslutsnivåer att formalisera dialog med civilsamhället, genom myndigheter, regleringsbrev, SKL och liknande.
  • Aktivt uppsöka civilsamhället på den arena där företrädare redan idag finns, så att dialogen sker i större grad på det resurssvagare civilsamhällets villkor.

Detta kan civilsamhället göra:

  • Utnyttja de kanaler som uppstår för medborgardialog för att inkomma med synpunkter från föreningslivet.
  • Uppmana det offentliga att ingå fler IOP för att skapa gemensamt ägande i frågor, projekt och områden.

B) Hur kan civilsamhällets organisationer respektive regeringen verka för en kompetenshöjning kring dessa frågor?

Mötet diskuterar frågan och konstaterar att det inte är realistiskt att förvänta sig att civilsamhället kan fortbilda företrädare eller volontärer inom sektorn till den grad att de förstår och på ett jämbördigt sätt kan delta i processer kring samhällsutveckling. Flera upplever att lagstiftning som PBL, BBR, föreskrifter och liknande är komplext. Befintliga resurser för fortbildning genom exempelvis studieförbund, folkbildning och folkrörelserna tror vi gör bättre nytta om de kan nyttjas för att stödja den reguljära och huvudsakliga verksamheten.

Det offentliga behöver därför anpassa formerna så att de är inkluderande och lätta att delta i, samt ta fram mallar och strukturer som gör det enkelt för fler andra att delta på ett naturligt sätt i dialog, processer och beslut.

Detta kan regeringen göra:

  • Lämna tilläggsdirektiv till kommittén som ska se över PBL, BBR och Boverkets föreskrifter att inkludera dialog med civilsamhället, att EU-koden ska följas samt att ytterligare perspektiv inkluderas utöver miljöaspekter. Regeringen kan exempelvis inkludera hållbarhet ur bredare perspektiv, såsom sociala, ekonomiska och liknande aspekter.
  • Arbeta internt inom det offentliga för att öka kunskapen om civilsamhället, exempelvis genom att fler deltar i utbildningar/fortbildning (exempelvis MUCF och Ersta Sköndals högskoleutbildning).
  • Uppdra åt Boverket att ta fram en mall eller form för hur dialog kan ske, och hur befintliga processer kan tillgängliggöras genom förenklingar, enklare språk och öppnare processer.
  • Lägga till mål om föreningskunskap i skolan som del i läroplanen för samhällskunskap, för att öka kunskap om delaktighet i demokratin.

Detta kan civilsamhället göra:

  • Samlas tydligare inom ett gemensamt paraply som har möjlighet att brett företräda sektorn som medskapare av hållbar stadsutveckling. Ett paraply har sannolikt större möjlighet att bli en jämbördig part.
  • Samla och sprida goda exempel på när samverkan har skett och föreningslivet och det offentliga nått positiv effekt tillsammans. 

C) Hur kan regelverk och rekommendationerna kring mötesplatser och samlingslokaler utvecklas så att de blir en given del av samhällsplaneringen?

Tillgänglighet/Trygghet

Mycket av dagens samhällsplanering och byggnader är socialt kodade av kön, sexualitet eller liknande. Ett exempel är utformning av exempelvis stadshus som fortfarande präglas av historiskt fler män (porträtt, material).

Jämställdhetsintegrering är ett stort behov, så att perspektiv kring funktionalitet, hbtq-perspektiv, jämställdhet tas tillvara redan i första stadiet. Hur skapar man större trygghet, hur främjas jämställda rörelsemönster, behöver toaletter vara könsseparerade etc. 

Detta kan regeringen göra:

  • Fri tillgång till offentliga lokaler för idéburet och icke vinstdrivande föreningsliv, exempelvis skolbyggnader under eftermiddagar, kvällar och helger när lokalen inte nyttjas.
  • Se över eventuell lagstiftning, regelverk eller liknande som idag tolkas fel eller begränsar utlåning av outnyttjade lokaler.
  • Besluta om medel till ett projekt så att det går att söka lediga lokaler som kan delas med andra, som ett Airbnb för möteslokaler.

Detta kan civilsamhället göra:

  • Civilsamhällets lokaler kan nyttjas på tider när de inte används av föreningar, exempelvis som förskolor, språkcaféer och liknande.
  • Berätta om och tillgängliggöra vilka lokaler och fastigheter som finns som skulle kunna nyttjas av andra på tider där det inte sker annan verksamhet just nu.

D) Vad kan göras för att civilsamhället ska kunna vara delaktig i samhällsplanering i hela landet, vad gäller service, social och ekonomisk hållbarhet?

Service

Mötet diskuterar tillgången av lokal service och det utbud av olika verksamheter som behövs för att människor ska kunna leva ett fullgott liv. Ur hållbarhetsperspektiv behövs det också en mer holistisk samhällsplanering där gemensamma ytor används för att främja småskaligt jordbruk/odling, ökad biologisk mångfald, minska risker för klimateffekter (stormar, översvämning, torka etc.). Samhället bör främja egen elproduktion, eget jordbruk, delningsekonomi och bygga städer så att blandad bebyggelse främjar tillgång till boende, sociala ytor, fritid, arbetstillfällen, matproduktion lokalt för att minska behov av långa och resurskrävande transporter. Stadsplaneringen bör minska bilberoendet, bygga och planera för säkerhet och rörelse utan bil.

Mötet diskuterar också dagens trend där redan tätbefolkade orter förtätas ytterligare medan glesbygd glesas ut i ännu större utsträckning då service läggs ned. Det handlar om busshållplatser som försvinner, linjer som dras in, mackar som stängs, skolor som avvecklas med mera. Risken är att det motverkar lösningar på klimatproblem, när grönområden bebyggs istället för att de kan bidra att lösa klimatutmaningar.

Segregation

Mötet diskuterar varför segregation i bostadsområden uppstår, och refererar bland annat till det forskningsunderlag som lyfts fram kring att det oftare är resursstarka som flyttar från exempelvis miljonprogram, än att miljonprogrammen i sig är problematiska. Segregationen är således en konsekvens av dålig bostadspolitik och stadsplanering.

Allaktivitetshus där olika typer av verksamheter kan blandas, för att inte bygga separatistiska möteslokaler som riskerar att begränsa beblandningen av individer inom föreningslivet.

Omfördelning av resurser

Förberedelsegruppen lyfter exempel från Norge, där olika arbetsgivaravgifter i olika regioner används för att styra tillgång/efterfrågan av arbetskraft och produktion mellan glesbygd och storstad. Där ges också en återbäring av resurser till landsbygd där resurser produceras, exempelvis till platser med vattenkraft, gruvnäring etc.

Vad kan regeringen göra:

  • Uppmuntra och inrätta styrmedel som bidrar till minskad boendesegregation, ökad dialog lokalt med civilsamhället (jfr. byalag) och hur lokal service kan samorganiseras, exempelvis genom IOP.

Vad kan civilsamhället göra:

  • Inte vänta till service på landsbygden läggs ned, utan vara proaktiva tidigare.

Relaterade poster