Ladda ner och läs: Minnesanteckningar från PGF 12 april 2017

Minnesanteckningar från PGF den 12 april 2017

Dnr 0032/17 (MUCF)
Tema: Civilsamhället och tilliten till demokratin

Närvarande
Agneta Rolfhamre, Civos
Amadeu Batel, Civos
Björn Cedersjö, Civos Camilla Olsson, Coompanion
Carl-Johan Friman, Kulturdepartementet
Charlotte Sundvall, Riksidrottsförbundet
Conny Sandberg, Ideell Kulturallians
Elin Aronsson, Forum – idéburna organisationer med social inriktning
Felicia Linsér, Sveriges Ungdomsråd
Hanna Kroksson, LSU Hans Paulson, Civos Jan-Olof Forsén, Handikappförbunden
Jesper Svarén, Kulturdepartementet Johanna Granfors, Kulturdepartementet
Leena Haraké, KSAN
Maria Dexborg, Afrosvenskarnas Forum för Rättvisa
Maria Nilson, Kulturdepartementet
Martin Björgell, Civos
Nure Aksal, Kulturdepartementet (praktikant)
Mona Abou-Jeib, Riksorganisationen Give it forward
Rebecka Wigsén, Mattecentrum
Theres Systimetsä, Unionen
Åse Classon, Hela Sverige ska leva

Anna-Karin Berglund, Sveriges kommuner och landsting (SKL)

Svenskt Friluftsliv och Passalen hade anmält förhinder

Från Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) närvarade Anette Persson (fram till kl. 14.30), Jeff Jonsson, Maria Sundbom Ressaissi, Nadine Ghawi och Omar Nur

Möte i Partsgemensamt forum den 12 april

1. Välkommen och inledning

Jesper Svarén, vice ordförande, öppnade mötet, hälsade välkommen och framförde en hälsning från Ann-Katrin Persson, ordförande, som inte var närvarande på grund av sjukdom. Jesper Svarén är därför mötesordförande vid detta möte.

2. Information om urvalskommittén

MUCF informerade att urvalskommittén väljs på mötet. Kommittén består av fyra ledamöter från det civila samhällets organisationer och dess arbete är att bereda ett förslag om organisationer till forumet nästa år. Fyra nomineringar till kommittén har inkommit: Karin Brand, Svenskt Friluftsliv; Mona Abou-Jeib, Give it forward; Hans Paulson, Civos och Maria Dexborg, Afrosvenskarnas Forum för Rättvisa.

Val av kommittén sker i slutet av mötet och nomineringar kan lämnas fram tills dess.

3. Presentation och incheckning

Mötesordförande nämnde att dådet i Stockholm fredag den 7 april, då en lastbil körde in i folkmassan på Drottninggatan, har påverkat alla på många sätt. Händelsen belyser vikten av samarbetet i Partsgemensamt forum.
En presentationsrunda inleddes, där deltagarna fick möjlighet att reflektera kring föregående möte och dådet i Stockholm.

Flera deltagare knöt an dådet till temat för dagens dialog ”Civilsamhället och tilliten till demokratin”. Händelsen aktualiserar temat ytterligare och det här är ett viktigt forum för att samtala om frågorna. Flera deltagare önskade att dagens samtal kunde komma att blicka framåt och fokusera på hur parterna går vidare i frågan. Det nämndes även att det är än viktigare för parterna att arbeta gemensamt samt att arbetet för att skapa tillit till demokratin är ständigt och långsiktigt. Fler reflektioner var att dådet tyvärr inte hör till ovanligheterna i delar av det internationella civilsamhället, att civilsamhället är viktigt för att förebygga att personer hamnar i utanförskap och att demokratiska samtal och rättigheter kan komma att inskränkas ytterligare, vilket i sin tur påverkar människor som redan är utsatta.

Ett flertal deltagare från det civila samhällets organisationer nämnde även att förmötet hade gett många inspirerande perspektiv att ta med till dialogen.

4. Statssekreterare Per Olsson Fridh om tilliten till demokratin

Per Olsson Fridh, statssekreterare hos kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke, presenterade sig. Kultur- och demokratiministern är ansvarigt statsråd för politiken för det civila samhället. Statsekreteraren uttryckte en glädje över att forumet var samlat idag. Han knöt an till dådet i Stockholm, där samhället agerade på ett berömvärt sätt: människor och organisationer tog initiativ, myndigheter samordnade och var effektiva. Engagemanget hos enskilda gjorde det möjligt, vilket bara kan ske om vi har tillit till varandra. Dagens möte handlar om hur regeringen och civilsamhället var för sig och tillsammans kan agera för att öka tilliten till demokratin. Den mellanmänskliga tilliten som skapas genom engagemang spiller över och ger förutsättningar för demokratin i stort. Båda parter behöver arbeta gemensamt för att behålla tilliten i samhället och till demokratiska institutioner.

Statssekreteraren övergick till att prata om politiken för det civila samhället. För regeringen är det viktigt att stärka det civila samhällets långsiktiga villkor. Ambitionen är att redogöra för det arbetet i slutet av mandatperioden. En del i arbetet har varit att ta emot utredningen ”Palett för ett stärkt civilsamhälle”, och nu återståer att verkställa de förslag som utredningen lagt fram. Det kommer att ske genom en sammanvägning av förslagen i utredningen och av de remissvar som inkommit.

Utredningen kommer att resultera i en skrivelse till riksdagen, i vilken regeringen även kommer att redogöra för det arbete som görs inom politiken men som inte omfattas av ”Paletten”. Det handlar bland annat om en utredning om hur bidragsgivning till organisationer kan komma att bli mer långsiktig och om processen för sakråd. Sakråd är en ny arbetsmetod i Regeringskansliet för att på ett strukturerat sätt tillvara ta civilsamhällets synpunkter. Regeringen har uttryckt en förväntan på att metoden ska utvecklas och användas i hög utsträckning. I skrivelsen vill regeringen även redogöra för arbetet med att öka förståelsen för idéburet-offentligt partnerskap, IOP, i kommunerna och för översynen av demokratikriterier i förordningar som styr bidrag till civilsamhället.

Den offentliga sektorn och det civila samhället behöver arbeta tillsammans och i Partsgemensamt forum är det viktigt att se varandra som partners i samhällsutvecklingen. Här bildas partnerskap för att bygga samhället och tilliten starkare.

Statssekreteraren avslutade sitt anförande med att säga att dialogen i Partsgemensamt forum inte stannar här – den sprids vidare i Regeringskansliet och är ett viktigt underlag för politiken. Därefter öppnades det upp för frågor.

En fråga ställdes gällande översynen av demokratikriterier i bidragsförordningar. Hur ser arbetet ut och när beräknas det bli klar? Statssekreteraren svarade att man har samlat berörda myndigheter och departement för att diskutera bland annat hur kriterierna kan bli mer enhetliga och hur de bör tillämpas. En del av arbetet är klart och andra delar behöver ses över ytterligare. I skrivelsen till riksdagen kommer man att redogöra för vad som gjorts och vilket arbete som kvarstår.

Ett annat inspel angående demokratikriterierna gjordes. Eftersom förordningarna ser olika ut för olika bidrag kan det upplevas som splittrat för föreningar som jobbar enligt olika förordningar. Det uttrycktes också en önskan om att även se över kraven för bidrag och att göra dem mer lika för olika typer av organisationer. Statssekreteraren svarade att det finns anledningar att ha en så samstämmig bidragsgivning som möjlighet, men att han inte kan utlova att man möter det omtaget i samband med den översyns som görs nu.

En fråga gällde ”Paletten”. Det civila samhället önskar mer information om arbetet med utredningen och de förslag som lagts fram. Hur kan regeringen tillgodose det? Statssekretetaren instämde i att det finns stora förväntningar på utredningen. Civilsamhällets organisationer var mycket delaktiga i utredningen och när den nu bereds på Regeringskansliet tar ett annat arbete vid. Statssekreteraren välkomnade inbjudningar från civilsamhället till tillställningar för att informera om arbetet.

En deltagare nämnde att civilsamhället behöver goda förutsättningar för att samverka med det offentliga. En förutsättning är ekonomiskt stöd och det finns organisationer som inte erhåller statligt stöd, till exempel paraplyorganisationer. Finns det planer på att se över det? Statssekreteraren svarade att det är ett återkommande medskick som regeringen är väl medveten om.

Ytterligare en fråga om bidrag väcktes. Kvinnoorganisationer har inte det stöd som man önskar. Hur ser regeringen på att säkerställa att kriterier för stödet inte cementerar ojämställdhet? Statssekreteraren svarade att kriterier kan ändras i den mån det är möjligt, för att inte cementera ojämställdhet.

Ett medskick gjordes; använd begreppet ”investering”, som ett komplement till ”bidrag”, för att inkludera föreningslivet i samhällsutveckligen. Parterna behöver arbeta tillsammans i alla delar av samhällsbygget och därför är det viktigt att prata om civilsamhället som en investering när det gäller tillväxt och hållbar utveckling.

Det sista inspelet gällde Partsgemensamt forum. Forumet är ett partnerskap men det finns fortfarande många ytor och luckor att fylla. Det är ett arbete som behöver förbättras.

5. Temadialog ”Civilsamhället och tilliten till demokratin”

Det var första gången temat ”Civilsamhället och tilliten till demokratin” diskuterades i Partsgemensamt forum. Dialogen utgick från exempel på händelser som kan påverka människors tillit till demokratin och vad det civila samhället och regeringen kan göra, var och en samt tillsammans, för att stärka den. Exemplen var att förekomsten av icke-demokratiska krafter ökar, att hot och hat mot förtroendevalda ökar samt vad som sker när civilsamhället i krissituationer tar en roll som det offentliga inte har resurser till att ta.

Icke-demokratiska rörelser får allt större politisk makt
Diskussionen tog sin utgångspunkt i högerextrema yttringar men breddades till att handla om icke-demokratiska rörelser. En grogrund för ökad anslutning till sådana rörelser kan vara utanförskap, arbetslöshet och avsaknad av delaktighet och sammanhang. Extremistmiljöerna har blivit bättre på att rekrytera och erbjuda ett sammanhang och en plattform för människor som inte känner sig delaktiga och desinformation i sociala medier kan ha bidragit ytterligare till att skapa en ökad polarisering.

För att värna demokratin från våldsbejakande extremism, och motverka rekryteringar till sådana rörelser, är det förebyggande arbetet särskilt viktigt. Det handlar om att motverka utanförskap och att öka kunskapen om mänskliga rättigheter, civilsamhället och historien. Mycket arbete görs redan, men det behövs mer samverkan mellan sektorerna då det är ett komplext område. Organisationerna behöver också förstärkta resurser för att bedriva sitt arbete.

Regeringen arbetar särskilt med frågan genom den nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism. Samordnaren samverkar med det civila samhället bland annat i form av en expertgrupp. Arbetet bedrivs också i kommunerna, där civilsamhället är en viktig kraft.

Hot och hat mot exempelvis aktivister, journalister och förtroendevalda ökar
Precis som för förtroendevalda inom partipolitiken är förtroendevalda och aktiva från det civila samhället en grupp som vittnar om utsatthet för hot, hat och våld. För den som vill framföra sin åsikt i den offentliga debatten finns en risk att utsättas för hat och hot via internet, särskilt om det rör frågor som till exempel flyktingar och religion. Det råder en stor osäkerhet kring vilka möjligheter den som utsätts har för att freda sig. Hotet och hatet drabbar inte bara individen som utsätts utan är också ett angrepp mot demokratin och samhällsutvecklingen, då det kan leda till att röster tystnar. Det är även en arbetsmiljöfråga för många som jobbar eller engagerar sig i civilsamhällets organisationer.

Civilsamhället gör olika insatser för att förebygga och motverka hot och hat. Det görs till exempel i form av kvinnojourernas verksamhet, att samla in jämlikhetsdata, gruppen #jagärhär på Facebook, att stötta individer som har blivit utsatta för hatbrott och att arbeta mot rasism och diskriminering.

När civilsamhället i krissituationer tar en roll som det offentliga inte har resurser till att ta
Att medborgare inte får den offentliga service och välfärd som de behöver och förväntar sig kan påverka tilliten till demokratin och samhällets institutioner. Flyktingmottagandet 2015 är ett exempel på hur civilsamhället tog en roll som det offentliga inte hade resurser till att ta. Det handlar också om avsaknad av välfärd och service på längre sikt, till exempel när sjukhus, polis och bibiliotek försvinner på landsbygden eller i ytterstaden. Jämlik välfärd är också en förutsättning för att stärka delaktigheten, motverka utanförskap och för att i förlängningen motverka polarisering och rekryteringar till icke-demokratiska rörelser.

Civilsamhällets ansvarstagande och aktiva roll är positivt i sig, men det är en balansgång – inte minst eftersom det finns en förväntan i Sverige om ett starkt offentligt ansvar som säkerställer likvärdig och grundläggande service. Civilsamhällets roll är också att påpeka när välfärden brister.

När det gäller socialt och ekonomiskt utanförskap har civilsamhället också en roll att skapa delaktighet och stärka individens röst. Men civilsamhällets organisationer har till exempel sämre ekonomiska förutsättningar än de politiska partierna, vars medlemmar minskar, för att axla rollen.

Den utveckling som sker ställer allt större krav på att det finns en tillit mellan det civila samhället och regeringen
Diskussionen handlade om tilliten till demokratin i stort och vilka frågor, utöver de tre som beskrivs ovan, som kan påverka den. Det finns ett samband mellan tillit och förväntningar. Det finns krav och förväntningar på vad regeringen ska göra, och om förväntningarna inte införlivas minskar tilliten. Men kan jag som individ bara ha tillit till ett offentligt samhälle om det möter alla mina behov? Kan civilsamhället och regeringen bygga tillit även om samhället inte är perfekt?

Samtalet handlade också om civilsamhällets förväntningar på regeringen. Om organisationernas villkor och förutsättningarna skulle förbättras genom att regeringen skulle tillsätta alla de resurser som civilsamhället önskar – skulle tilliten mellan parterna lösa sig? Både parter behöver kommunicera roller, ansvar och förväntningar på varandra.

För att värna tilliten behöver båda parter ta ställning för demokratin. Regeringen kan göra det i form av att stödja demokratiska organisationer och att säkerställa att inte odemokratiska organisationer får bidrag. Att demokratikriteriet ses över i bidragsförordningarna är en del i det arbetet. Civilsamhället kan göra det genom att värna demokratins idéer och den demokratiska strukturen i organisationer.

Vad kan civilsamhället göra?

Icke-demokratiska rörelser får allt större politisk makt

• • Samverka mer kring det arbete som redan görs för att motverka våldsbejakande extremism, till exempel genom att dela metoder och arbetssätt med varandra.
  • Vara självkritiska. Hur ser representativiteten ut i den egna organisationen, vilka är inte representerade? Vilket arbete bedrivs mot extremism? Det finns personer i föreningslivet som har extrema åsikter och som inte känner till civilsamhällets viktiga funktion i demokratin.
  • Erbjuda verkliga alternativ bortom extrema rörelser istället för att bara fördöma dem.
  • Se nyanlända som en resurs och inkludera dem i verksamheten.

Hot och hat mot exempelvis aktivister, journalister och förtroendevalda ökar

• • Arbeta förbyggande och främjande mot hot och hat, till exempel genom informationsspridning och mobiliseringsarbete.
  • Erbjuda kunskapshöjande insatser till organisationer, förtroendevalda, frivilliga och medlemmar om att bemöta och hantera hot och hat.
  • Stötta organisationer och individer som utsätts för hot och hat, även utanför den egna organisationen.

När civilsamhället i krissituationer tar en roll som det offentliga inte har resurser till att ta

• • Vara en röst för att alla ska få sina grundläggande behov tillgodosedda. Kanalisera oron och behoven hos medborgare.
  • Det etablerade civilsamhället bör inte se lösa nätverk och egna initiativ som en konkurrent i krissituationer – hitta istället former för att stödja dem, till exempel genom ett faddersystem hos etablerade organisationer.
  • Visa att det offentliga inte kan vila på civilsamhällets verksamhet. Var tydlig med att ens verksamhet inte är ett ”riktigt” alternativ – det är en tillfällig lösning och behöver lösas av offentlig välfärd och service.
  • Paraplyorganisationer kan vara ett administrativt stöd till mindre organisationer.
  • Civilsamhällets organisationer kan ta hjälp av och utbilda varandra i sina rättigheter gentemot offentlig sektor.
  • Vara självkritiska när det gäller vilka som företräds. Större organisationer gör ibland anspråk på att företräda väldigt många organisationer och grupper. Det kan skapa en brist på tillit mellan organisationerna.

Den utveckling som sker ställer allt större krav på tillit mellan civilsamhället och regeringen

• • Bekräfta den demokratiska ordningen och de offentliga institutionerna. Visa på det positiva som finns i samhället och att det offentliga har en plats och är välfungerande.

Vad kan regeringen göra?

En insats som återkom flera gånger, oavsett exempel som diskuterades, var behovet av föreningskunskap i skolan. Det är en del av det förebyggande arbetet: att i skolan fånga upp elever som lever i utanförskap och att ge dem kunskap och verktyg för att engagera sig i det civila samhället. Det är också ett sätt att öka kunskapen om föreningslivet även hos lärarna.

Icke-demokratiska rörelser får allt större politisk makt

• Bjuda in till och stimulera än mer samverkan genom den nationella samordnare, både nationellt och lokalt, i arbetet mot våldsbejakande extremism.
  Fler organisationer behöver bjudas in i samverkansprocesser, och inte bara ingå i referensgrupper.
  Civilsamhället behöver öka kunskapen om hur de kan bemöta en eventuell (höger)extremist inom den egna organisationen. Riktade bidrag behövs för att öka kunskapen om extremistiska miljöer inom organisationerna.
  Det behövs ett barn- och ungdomsperspektiv i frågorna.

Hot och hat mot exempelvis aktivister, journalister och förtroendevalda ökar

• Öka kunskapen om hot och hat mot förtroendevalda och frivilliga i det civila samhället genom statistik och forskning.
  Skapa förutsättningar för organisationer som jobbar för att motverka hot och hat mot förtroendevalda. Det kan handla om riktade bidrag och uppdrag för att främja nytänkande åtgärder som ger resultat.
  Skapa bättre skyddssystem och skärpa lagstiftningen om fysiskt våld, hot och hat.

När civilsamhället i krissituationer tar en roll som det offentliga inte har resurser till att ta

• Se att organisationerna har olika förutsättningar och att de i grunden behöver resurser för att verka. Regeringen kan underlätta genom att ge stöd till administrativt arbete, infrastruktur och till att starta och driva föreningar.
  Paraplyorganisationer har behov av resurser. De har en viktig roll i att stärka andra organisationer. Till exempel finns det etableringsföreningar i LSU, som inte uppnår kraven för statsbidrag, som då får en mentor-organisation.
  Tydliggöra vilken välfärd och service som staten står för och vilken roll civilsamhället har – som komplement och resursförstärkning i krissituationer, men inte som garant för grundläggande välfärd.

Den utveckling som sker ställer allt större krav på tillit mellan civilsamhället och regeringen

• Det offentliga kan bli bättre på att förklara och ge grundade beslut. När myndigheter är tydliga och transparanta är civilsamhället mer benäget att bekräfta de offentliga institutionerna och den demokratiska ordningen.

Vad kan parterna göra tillsammans?

En insats som återkom i flera grupper var att öka och förbättra samverkan för att ta sig an komplexa samhällsområden. Det kräver respekt, ömsesidighet och självinsikt hos respektive part, samt att båda känna till varandras förutsättning och roller. Parterna har olika erfarenheter och kunskaper och det är viktigt att de synliggörs. Samverkan kan till exempel ske genom att testa idéburet-offentligt partnerskap på lokal nivå när det gäller förebyggande arbete. Kommunerna kan också bli bättre på att bjuda civilsamhället, polis, psykiatri och socialtjänst in till dialog.

Icke-demokratiska rörelser får allt större politisk makt

• Arbeta för att utveckla det systematiska förebyggande arbetet med bland annat kunskaps- och metodspridning.
• Motarbeta den desinformation och de förenklade beskrivningar av samhället som sprids.

Hot och hat mot exempelvis aktivister, journalister och förtroendevalda ökar

• Lyfta upp hot och hat mot förtroendevalda och aktiva som ett problem.

När civilsamhället i krissituationer tar en roll som det offentliga inte har resurser till att ta

• Parterna har ett gemensamt ansvar för organisationer som inte tillhör en paraplyorganisation. Hur kan de få hjälp med administrativt stöd till exempel?
  Ha dialog och överenskommelser om samhällskontraktet för att hitta roller och relationer i krissituationer.
  Understödja en utveckling av mötesplatser för offentliga samtal.
  I krissituationer kan det behövas en plan från början om hur situationen ska hanteras. Under flyktingmottagandet 2015 ändrades politiken snabbt till att bli mer restriktiv, vilket var oväntat och kom att påverka organisationernas verksamhet.

Den utveckling som sker ställer allt större krav på tillit mellan civilsamhället och regeringen

• Båda parter kan stå upp för minoritetsgrupper.
  Det är båda parters ansvar att försvara den demokratiska ordningen.
  Tydligare prata om de antidemokratiska uttryck som finns. Efterföljderna av attacken i centrala Stockholm blev ökat fokus på papperslösa och utvisningar. Parterna behöver vara tydliga med att, i dialogen mellan dem, värna de demokratiska värdena och visa på de antidemokratiska krafterna.

6. Val av urvalskommitté

Inga ytterligare nomineringar inkom under mötet.

Mötet beslutade att välja Karin Brand, Svenskt Friluftsliv; Mona Abou-Jeib, Give it forward; Hans Paulson, Civos och Maria Dexborg, Afrosvenskarnas Forum för Rättvisa.

6. 7. Information om ersättningar

På Partsgemensamt forum 1 februari fick MUCF i uppdrag att återkomma med en beskrivning av vad som gäller angående ersättning för resor och förlorad arbetsinkomst i samband med mötena.

MUCF har i uppdrag att sammankalla och administrera forumet. Det är ett partnerskap där två parter eftersträvar jämbördighet och MUCF vill kunna möjliggöra för en mångfald av organisationer, med en bred representation. Ersättningar har inte tidigare diskuterats i forumet. Att frågan nu lyfts kan bero på en breddning av deltagande organisationer, vilket är en positiv utveckling.

MUCF ersätter de deltagare vars organisationer inte har resurser för att bekosta resor och eventuell logi för träffar med forumet och arbetsgrupper. Myndigheten har dock inte möjlighet att bekosta allas resor. MUCF vill möjliggöra deltagande för de organisationer som saknar kapacitet och ber därför de organisationer som har möjlighet att bekosta sina egna resor att göra så. Med nuvarande budget ser MUCF inga möjligheter att ersätta förlorad arbetsinkomst och kostnader för mat eller lokaler för planeringsgrupper. Grupperna är välkomna att hålla möten i myndighetens lokaler. MUCF ser också att gruppernas möten bör hållas i den stad där flest deltagare befinner sig. I den mån det är möjligt kan till exempel Skype användas för att möjliggöra deltagande.

MUCF ser att olika modeller för ersättning är möjligt, och tar gärna emot synpunkter i frågan.

Ett medskick gjordes. Många deltagare i forumet är tjänstemän eller arvoderade. Dock finns också organisationer som inte har någon egen ekonomi. Det är ett fåtal organisationer och ersättning för förlorad arbetsinkomst blir därför liten. Är det möjligt med en policy för ersättning till organisationer som inte själva har den kapaciteten? Det skulle vara en värdefull symbolisk summa. En organisations ekonomi bör inte avgöra huruvida organisationen deltar i forumet eller inte.

8. Övriga frågor

Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) har antagit ett nytt policypapper, ”Civilsamhället som utvecklingskraft, demokratiaktör och samverkanspart”, och gett ut en ny rapport om tillit, ”Att stärka tillit och medskapande”.

Temat för kommande möte i forumet är ”Civilsamhället och samhällsplanering”. Det är en fördjupning av dialogen på samma tema 2016. Planeringsgruppen efterfrågade deltagarnas inspel på frågeställningar från föregående år, för att möjliggöra en fördjupning.

Dokumenten från SKL och planeringsgruppens frågeställningar mejlas ut i efterhand.

MUCF berättade att skriften om Partsgemensamt forum 2016 har skickats per post till deltagarna. Skriften finns även att ladda ned från myndighetens hemsida.

9. Avslut och utcheckningsfråga

Mötesordförande ställde en utcheckningsfråga till deltagarna om vilka tankar som väckts under dagen och hur parterna kan fortsätta samarbetet på temat. Flera nämnde att samtalet varit intressant och givande. Det är ett svårt och omfattande tema, där frågeställningar går in i varandra. Planeringsgruppen fick beröm för sitt arbete och metoden för dialogen uppmärksammades som särskilt positiv då den möjliggjorde ett fördjupat samtal. Flera deltagare önskade att samtalet hade lett till något mer konkret att arbeta vidare med och att forumet kan fördjupa sig ytterligare i temat nästa år.

Mötesordförande tackade för dagens dialog och avslutade mötet.