Efter samtal i smågrupp följde dialog i helgrupp. Nedan återges en översiktlig summering av dialogen.

Vad kan regeringen göra?

Det finns både möjligheter och problematik i att politiken styr jämställdhetsarbetet inom civilsamhället, i form av bidrag. Det är viktigt att en feministisk regering fördelar mer medel till jämställdhetsarbete. Det är också viktigt att den inte stöttar icke-demokratiska organisationer. Civilsamhällets oberoende är viktigt, men regeringen har också ansvar för i vilken riktning samhället utvecklas.

Ställa större krav på jämställdhetsarbete i den statliga bidragsgivningen till civilsamhället. Detta måste dock balanseras mot den administrativa bördan som det kan medföra.

Säkra långsiktigheten när det gäller bidragsgivning. Arbetet för jämställdhet riskerar att bedrivas, och finansieras, i projektform istället för en del av den ordinarie verksamheten.

Fortsätta och intensifiera arbeta med att motverka hot och hat mot kvinnor på nätet, särskilt sexualiserat våld och hot om våld.

Tillföra långsiktiga resursers till civilsamhällets jämställdhetsarbete.

Verka för tryggare anställningsvillkor för unga. Otrygga anställningar kan hanegativ påverkan på familjebildning och möjligheter till ideellt engagemang.

Arbeta för att motverka traditionella könsroller. Livssituationen i stort påverkar också individens ideella engagemang. Det kan till exempel handla om bostadspolitik, där en hög belåningsgrad minskar en individs handlingsutrymme och möjlighet till att delta i civilsamhället.

Löpande informera det civila samhällets organisationer om hur arbetet med samtyckeslagen fortlöper.

Inte jämställa trossamfund med andra civilsamhällesorganisationer när det gäller statens stöd.

Underlätta möjligheter till partnerskapsarbete – som ett alternativ till projektfinansiering.

Stötta civilsamhället i dess interna arbete med normbildning och utbildning samt att skapa trygga rum och sprida goda exempel.

Vad kan civilsamhället göra?

• Inkludera fler personer i sina verksamheter, särskilt de som idag inte deltar. Det kan vara ett sätt att bryta maktstrukturer.
• Arbeta med självreglering och jämställd fördelning av resurser, t.ex. bidrag, i den egna organisationen. Arbetet bör även mätas och utvärderas.
• Ta fram och förankra jämställdhetspolicy, för att säkerställa till exempel jämn representation.
• Ha tydligt fastställda mål, som följs upp, för jämställdhetsarbetet.
• I sin roll som arbetsgivare kan organisationer uppmuntra jämställt uttag av föräldraledighet och VAB och i förlängningen för jämställdhet vad gäller pensionsnivåer.
• Verka för att förändra och bryta stereotypa könsroller, framför allt i verksamheter för unga. Det kan ske genom att främja dialog om könsroller och att arbeta för att unga ska prova olika aktiviteter, roller och verksamheter oavsett traditionell könskodning.
• Utbilda medlemmar, deltagare, frivilliga och förtroendevalda i jämställdhet och normkritik. Exempelvis har Scouterna tagit fram metoden ”Trygga möten” somkan användas av andra organisationer.
• Bjuda in till träffar och dela med sig till varandra av kunskaper och erfarenheter. Det finns mycket att vinna på att utbyta erfarenheter kring arbetet som redan gjorts inom civilsamhället. Det kan till exempel handla om att utbyta metoder.

Vad kan parterna göra tillsammans?

• Fortsatt föra dialog om fördelning av statsbidrag i förhållande till krav på jämställdhetsintegrering för att få, och behålla, stöd.
• Samverka i pågående utredningar, till exempel utredningarna om statens stöd till trossamfund respektive demokrativillkor i bidragsgivningen.
• Jobba mer i partnerskap, istället för i projektform.
• Det kan vara utmanande för civilsamhället att definiera gråzoner, utifrån till exempel kränkningar, i den egna organisationen. Regeringen vara ett stöd i att detta arbete.
• När det gäller krav på jämställdhet i bidragsgivning kan samverkan ske på flera sätt. Parterna kan tillsammans ta fram material, utbildningar och vägledningar som underlättar för civilsamhället att leva upp till jämställdhetskraven. Civilsamhället kan bidra till att hitta en rimlig nivå som är anpassad till olika organisationers förutsättningar. Arbetet får att få bidraget får inte vara för betungande.
• Tillämpa jämställdhetsperspektiv inom samtliga verksamheter och områden i den egna organisationen, samt säkerställa att jämställdhetsarbetet utvärderas och följs upp. Regeringens arbete med att implementera jämställdhetsperspektiv inom samtliga politikområden är ett gott exempel.
• Ha ett intersektionellt perspektiv. I arbetet för jämställdhet får inte övriga perspektiv glömmas bort. Alla perspektiv bör finnas med, så att insatser inom området kan hållas ihop och få genomslag. Annars finns en risk att diskrimineringsfrågor fokuseras till individ- istället för strukturnivå.
• Se jämställdhet som en del av den ordinarie verksamheten. Arbete för jämställdhet är inget projekt som avslutas efter ett antal år. När projekttiden är slut avslutas också jämställdhetsarbetet. Finansiering och projektifiering av jämställdhetsarbetet behöver ses över. Här behöver parterna föra dialog och civilsamhället önskar stöd från regeringen.

Därefter lämnades ordet fritt.

Enheten för demokrati och det civila samhället, Kulturdepartementet, informerade om att en utredning om kriterier för bidrag till trossamfund har lämnats samt att det nu påbörjas en utredning för att se över demokrativillkoren för statens stöd till civilsamhället. Civilsamhället, och organisationerna i Partsgemensamt forum, har möjlighet att lämna synpunkter och involveras i arbetet.

En representant från LSU hälsade att ungdomsrörelsen gärna visar upp det arbete som gjorts. Till exempel har Maktsalongen tagit fram en rapport om jämställdheten i det unga civilsamhället.

Flera deltagare påpekade att de, i gruppsamtalen, sett kopplingar mellan jämställdhet och jämlikhet – vilket kopplar an till kommande dialogmöte om civilsamhället och jämlikhet.

Avslutningsvis delade Lena Bjurving från Jämställdhetsmyndigheten, några reflektioner.

Lena nämnde bland annat att det varit spännande att se vilka ämnen som betonats under dagen. Det finns mycket kunskap och kompetens inom det civila samhället, och här kan civilsamhället samverka tillsammans inom sig, samtidigt som offentliga aktörer kan stödja ett sådant arbete. Avslutningsvis bjöd Lena deltagarna i Partsgemensamt forum att ta kontakt med henne och med Jämställdhetsmyndigheten.

3. Avslut och utcheckningsfråga

Katarina tackade deltagarna för intressanta diskussioner, som pekat på att det återstår mycket arbete inom området och att det finns omfattande kunskap inom civilsamhället. Därefter påbörjades en reflektionsrunda bland deltagarna.

Flera deltagare uttryckte att dialogtemat varit mycket intressant, relevant och tankeväckande. Många önskade mer tid till diskussion. En återkommande reflektion var att det hade varit nyttigt att rannsaka sin egen organisation. Flera deltagare gav också förslag på åtgärder inom den egna organisationen, till exempel att öka antalet kvinnor i valberedningen och att skapa goda möjligheter för jämställt föräldraskap. Många nämnde att arbetet för jämställdhet inte får tas för givet – och att det behöver integreras i befintliga system istället för att bedrivas som sidoprojekt. Avslutningsvis berömdes planeringsgruppens arbete; förberedelsematerialet, som gruppen tagit fram, hade varit mycket användbart – även för kommande arbete inom deltagarnas egna organisationer.

Därefter avslutade Katarina mötet.