Skrivelse avseende den forskningspolitiska propositionen, Prop. 2016/17:50, Kunskap i samverkan – för samhällets utmaningar och stärkt konkurrenskraft
Sammanfattning
- Vetenskaplig kunskap om civilsamhället, dess aktörer och kontaktytor med andra sektorer utgör ett stort behov för en positiv samhällsutveckling.
- Civos yrkar på att forskningspolitiken bör inkludera civilsamhällesforskningen som ett prioriterat och långsiktigt område. Propositionen bör innehålla ett forskningspolitiskt område för civilsamhället som strukturellt och samlat satsar på svenska miljöer
- Forskningspolitiken har möjlighet att göra en strategisk satsning på området för civilsamhällesforskning med goda chanser att både sätta Sverige på den globala vetenskapskartan och bidra till konstruktiv samhällsutveckling. Civilsamhällesforskning är ett område där svensk vetenskap har potential att bli internationellt ledande, vid sidan om att lämna betydande bidrag till samhällets utveckling.
- Civos föreslår att inrätta ett nytt område för civilsamhällesforskning i propositionen som bland annat innefattar strukturstöd för miljöer som bidragit till forskningsområdets framväxt i Sverige; att låta forskningsråden inrätta ett antal internationella professurer för forskning om civilsamhället; att upprätta en forskarskola; att inrätta ett fristående forskningsinstitut
Forskning som förändrar samhället
Civos verkar för ett starkt och självständigt civilsamhälle och företräder genom sina medlemsorganisationer[1] en stor del av aktörerna inom det svenska civilsamhället. Det civila samhällets organisationer har genom tiderna spelat en avgörande roll för demokratisk utveckling, genom att föreslå och utveckla lösningar på problem och genom att försvara rättvisa och frihet. I de globala och nationella utmaningar som samhället står inför är samverkan mellan stat och civilsamhälle ett centralt område för långsiktigt hållbar utveckling. Vetenskaplig kunskap om civilsamhället, dess aktörer och kontaktytor med andra sektorer utgör ett stort behov för en positiv samhällsutveckling.
Idag är mer än hälften av Sveriges befolkning engagerade i frivilliginsatser och engagemanget ligger stadigt på en internationellt sett hög nivå. Det finns paraplyorganisationer inom de flesta verksamhetsområden som det svenska civilsamhället agerar inom. Civos uppdrag är att företräda flera av dessa paraplyorganisationer, och vill med detta underlag yrka på att den forskningspolitiska propositionen 2016 med sitt tioåriga perspektiv utvecklar en politik för civilsamhällesforskning.
Med hänvisning till att civilsamhället består av över 200 000 föreningar med olika associationsformer, 30 miljoner individuella medlemskap och står för drygt 6 % av Sveriges samlade BNP har det civila samhället en bred förankring och betydelse i samhället.[2] Det är rimligt att staten tar ansvar för att säkerställa en grundläggande och långsiktig forskning om civilsamhällets bidrag till och påverkan på samhället. Sett till det engagemang och de många sätt civilsamhället tar sig uttryck är det en av våra mest omfattande kulturyttringar. På motsvarande sätt som staten stödjer forskning om konst, idrott eller språk är det rimligt att detsamma gäller för det breda civilsamhället.
Vi behöver också veta mer om hur politiken påverkar civilsamhället. Civilsamhället som samhällsföreteelse i stort bör också bli föremål för studier och forskning. Såväl sektorn själv som de politiker och beslutsfattare som beslutar om och påverkar förutsättningar för civilsamhällets organisering behöver ökad kunskap och förståelse för politikens konsekvenser. För att detta ska kunna ske på ett strukturerat och organiserat sätt bör det ske med resurser som staten ställer till förfogande.
Under åren 1995-2015 har en rad utredningar slagit fast behovet av högkvalitativ, långsiktig vetenskaplig kunskap om civilsamhället och dess vitala kraft. Från Ds 1995:30, Vetenskapsrådets rapport 2003:15, Folkrörelseutredningen SOU 2007:66, vars slutsatser fördes in i propositionen En politik för det civila samhället 2009/10:55, har detta perspektiv förts fram. Regeringen har också identifierat behovet att belysa och stödja forskning om civilsamhället i exempelvis rapporten Var står forskningen om civilsamhället? En forskningsöversikt.[3] Trots det har frågan om civilsamhällesforskning hitintills hanterats inom civilsamhällespolitiken och inte inom forskningspolitiken. Satsningar som genomförts har varit lovvärda men utan att ge proportionerlig nytta eller en för sektorn tillfredsställande utveckling.[4] Forskningspolitiken har möjlighet att göra en strategisk satsning på området för civilsamhällesforskning med goda chanser att både sätta Sverige på den globala vetenskapskartan och bidra till konstruktiv samhällsutveckling. En högkvalitativ, mångvetenskaplig och långsiktig civilsamhällesforskning kan bland annat bidra till att möta utmaningar inom integrationsområdet, bidra till mångfald, tillgänglighet och delaktighet i samhällslivet, bidra till förbättrad och jämlik hälsa, vård och social omsorg, samt ett aktivt och hälsosamt åldrande.
Civilsamhällesforskningen är internationellt sett ett framväxande fält. Den befintliga svenska forskningen på området håller trots sin litenhet mycket hög internationell kvalitet, vilket till exempel tagit sig uttryck i att det globala forskarnätverket International Society for Third Sector Research har valt att förlägga sin globala konferens i Stockholm 2016.[5] Utifrån att fältet är under utveckling kan en strategisk politisk satsning ge stor utdelning vad gäller publikationer och leda till att positionera Sverige som en framstående kunskapsnation. Civilsamhällesforskning är ett område där svensk vetenskap har potential att bli internationellt ledande, vid sidan om att lämna betydande bidrag till samhällets utveckling. Strukturella investeringar på området har relativt sett andra väletablerade forskningsområden goda chanser att medföra excellens. Det samhällsutvecklande bidraget å sin sida har också utsikt att sträcka sig utanför Sveriges gränser. Globalt sett finns ett intresse för de nordiska välfärdsmodellerna med sina starka välfärdsstater, starka civilsamhällen och framgångsrika näringsliv. Civos yrkar på en utveckling med ett forskningspolitiskt område för civilsamhället som strukturellt och samlat satsar på svenska miljöer.
En politik för civilsamhällesforskning måste utvecklas med eftertanke. Utifrån att det behövs både grundforskning och nyttiggörande strukturer krävs strategiska satsningar med långsiktighet och klokskap. Civos föreslår att inrätta ett nytt område för civilsamhällesforskning i propositionen som bland annat innefattar strukturstöd för miljöer som bidragit till forskningsområdets framväxt i Sverige; att låta forskningsråden inrätta ett antal internationella professurer för forskning om civilsamhället; att upprätta en forskarskola; att inrätta ett fristående forskningsinstitut. Några önskvärda kriterier för ett fristående institut[6] för civilsamhällesforskning är hög vetenskaplig kvalitet och att utgöra ett attraktivt forskningscentrum genom relevanta internationella granskningsstrukturer; långsiktighet genom bland annat stabila ekonomiska förutsättningar; en mångvetenskaplig miljö; och för syftet relevanta styrstrukturer som borgar för självständighet, kvalitet och nytta.
I de framtida kriser och stora utmaningar som vi står inför nationellt och globalt behövs satsningar på forskning om det civila samhället. Kunskap skapar bättre förutsättningar för utveckling, och kontinuerlig utveckling är viktigt för att det svenska civilsamhället ska kunna möta de behov och utmaningar som vårt samhälle står inför. Sammanfattningsvis föreslår Civos – Civilsamhällets organisationer i samverkan, att forskningspolitiken inkluderar civilsamhällesforskningen som ett prioriterat och långsiktigt område.
